Jag är sjösjuk.
Jag var sjösjuk hela helgen.
Konstigt nog inte ombord på båten, men efteråt. Och nu, efteråt igen.
Me=landkrabba.
Annars var båten en upplevelse. I torsdags, på väg österut, var den full av unga muskliga män i tajta tröjor och dokusåpafrisyrer.
Det visade sig att det var Sveriges Man 2006 ombord.
Jag blev mkt uppspelt och samtidigt lite rädd, jag menar, är det verkligen sådär Sveriges män ser ut nuförtiden?
Döm själva:
En av Sveriges män bredvid konferencier Carolina Gynning
Efter den omstörtande insikten hamnade jag i alla fall på landet. Så här såg det ut där:
Åkrarna var vidsträckta och skogen tät
Gården
Vår stuga
Gamla bastun, nu sällan använd, plus stray cat
50-årskalaset
Törsten var stor
Det var det. Jag tog mig fram på en eklektisk mix av finska, svenska och engelska. Men bland mina släktingar får man ändå inte en syl i vädret; de för helt enkelt ett jävla liv. Vilket är ganska kul i moderata doser.
De verkade i alla fall glada att se mig.
Och min schizofrena kusin var inte där, men mår visst ganska bra.
måndag, december 05, 2005
Post-Finland
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åhh! Har du en helt egen stuga med en bastu i Finland? Jag är sååååå avundsjuk. Var ligger den?
Egen och egen, den tillhör nog mest min mamma.
Ligger ungefär mitt emellan Ruovesi och Orivesi på den här kartan. Vet inte om det säger dig så mkt?
Kul att se!! Jösses vad vintrigt det var där. Önskar det kunde bli så här också, det här pissvädret kan jag gärna vara utan.
Och fy så avtändande han såg ut, sveriges man-kandidaten...
Not my cup of tea.
Skicka en kommentar