Inte en av Sveriges farligaste kvinnor

Det händer att det trillar in folk från Kriminalvårdsstyrelsen på den här bloggen. Jag antar att de väntar sig att den ska ha något med kvinnofängelset Hinseberg att göra. Det har den inte. Jag har aldrigt suttit på Hinseberg, inte heller jobbat där, eller någonsin känt någon som suttit eller jobbat där. Anledningen till att den heter som den gör är helt utan kriminella konnotationer - jag är fruktansvärt beskedlig.
...nåja. Men i alla fall.
1996 hade jag min första kontakt med internet och skulle skaffa en hotmailadress (det var det heta då, ungdomar), men när man har världens vanligaste namn är det lättare sagt än gjort. Efter ett flertal fruktlösa försök med olika varianter skrev jag i ren frustration "hinseberg" (eventuellt undermedvetet inspirerad av mitt dåvarande favoritnattprogram Kvinnofängelset, ni vet det som var i sin prime när Bea var top dog). Det fungerade. Och har fortsatt fungera sedan dess. Numera skulle jag tro att hotmailadressen är död, men i stället finns jag ju här, och på gmail.
Vi hörs, Kriminalvårdsstyrelsen.

Kultur, hög och låg

I torsdags var det födelsedagskalas på Debaser. Friendly Noise fyllde fem och firade med att ställa bandet Testbild! bakom ett lakan. Vi sökte högt och lågt efter brinnande pilar att skjuta på lakanet, men fann inga. Fick trots allt veta hur det hemliga bandet såg ut efter spelningen. Det var trevligt att få stilla sin nyfikenhet. Jag köpte också en gammal skiva jag inte kommit mig för att köpa när den kom för två år sedan. På det stora hela en trivsam afton.

I går körde jag vad som närmast kan liknas vid ett tiotimmarsmaraton. Kvällen inleddes på Reisen redan halv sju. Det var bisarrt mycket folk och den underbemannade barpersonalen svettades. Vi hade bara kort tidigare insett att Johan Kinde skulle spela där senare, kanske var det därför så många människor ville gå dit, jag vet inte, känns det sannolikt? Så här mycket såg jag i alla fall av den spelningen:


Vit blomma och många ryggtavlor.

En av mina kamrater menade att det var det sämsta han hört och att Kinde lät obehagligt liderlig. Jag ansåg att ordet liderlig var underskattat och borde användas oftare. Folk kom och gick runt vårt bord, nya trevliga bekantskaper knöts och idiotiska beslut om att åka till Spy bar fattades. Varje gång jag varit där har jag svurit att aldrig mer gå dit, men jag verkar ha problem med disciplinen.
Blev efteråt erbjuden att hångla med en lång kulturman i hans hus på Lidingö men avböjde till förmån för att åka hem och dricka milkshake. Detta trots att ett kulturmanshångel antagligen hade varit ett steg i rätt riktning för att uppnå den eftersträvansvärda kulturtantstatusen. Tog nyss kulturradions test för att kolla hur jag egentligen ligger till, och måste säga att resultatet är något off the mark:



Färgen var inte alls tulpansvart utan Créole. Och jag skulle aldrig döpa en unge till Sterling.

Marknadsundersökare och entreprenör

Hej jag heter Nåntingnånting och ringer från Blabla och undrar om du skulle vilja vara med i en undersökning om musik.

Ok.

Vad jobbar du med?

Journalist. Bland annat musikjournalist.

Okej... På radio?

Nej.

Då kan du fortfarande vara med. Vad lyssnar du på för radio?

P1.

Men musikradio?

Jag lyssnar ganska lite på musikradio, men skriv P3 då.

Okej, nu ska jag spela några låtar för dig och undrar om du skulle kunna tänka dig att lyssna på en kanal som spelar det här. [Spelar korta klipp från typ Linda Bengtzing, Lionel Richie, någon slags Boten Anna-techno och en ballad med ylande kvinnosång]

Jag skulle göra mitt yttersta för att undvika den kanalen.

He he. Okej. Då är du inte i vår målgrupp. Men du alltså, du kan höra mitt band på myspace.com/nåntingnånting.

Etnosexet - som vi har undrat

Senaste Fokus har en artikel om Generation Sex. Jag har inga direkta invändningar mot artikeln som sådan, utom kanske att den inte känns helt spännande. Däremot undrar jag verkligen vad den här grafen, som inte har något som helst samband med något som står i artikeln, är menad att upplysa om.



Det finstilta lyder som följer:
* Med utländsk bakgrund menas att personen själv eller minst en av föräldrarna fötts i annat land än Sverige. Där ingår alltså även personer från de nordiska grannländerna, Europa och resten av världen.

Liksom, vad är det vi får reda på här, egentligen? Att flickor med finsk mamma knullar mindre än de med svensk? Att pojkar med utbölingar till föräldrar inte vet hur man behåller den i byxan? Och att de tydligen, herregud, GÖR DET MED SVENSKA FLICKA? Eller är vill man helt enkelt poängtera att den svenska synden är, indeed, genetiskt svensk?

Fokus och hela världen kan dra åt helvete med sina etniska undersökningar som säger absolut ingenting om någonting.

Landskamp

Min kamrat Q är i London. För en kvart sedan mms-rapporterade hon att det såg ut så här utanför Emirates:



Själv sitter jag i soffan framför TV3, plötsligt ansatt av tvivel över huruvida Sverige alls borde spela mot lag som Brasilien, och kanske hellre hålla sig till att utmana länder som Finland eller Indien.
Ingen öl har jag heller, vad är jag för ett fotbollsfan egentligen.

Uppdatering, mms mottaget klockan 20:42:



Nu börjar det. Mellberg passar Elmander. Nej, jag avser inte att livekommentera matchen på bloggen. Hej så länge.

Uppdatering i paus:

Rami Shaaban ska stå i andra halvlek. Åh Rami. När du har klarat av brassarna utan skador ses vi på Söderstadion.

Uppdatering matchslut:

Menååååååh. Jag bör väl omformulera ovanstående till "när du har kommit över bjudmålet" ses vi på Söderstadion.

Nu är det här inlägget färdiguppdaterat. För evigt.

Ka-tching

Vill bara meddela att snart är det jag som skaffar blond peruk, smetar in linsen med rejäla mängder vaselin och startar modeblogg på ny adress. Där skall jag inför stjärnögda tonårsflickor skriva provocerande och rättstavat om alla andra korkade modebloggare och göra fett med deg på att sponsras av whoever will have me. Eventuellt anlitar jag någon lämplig snärta att göra mina offentliga framträdanden.
Ni kan kalla mig den nya tidens JT Leroy.

$ $ $

Jämfört med min tidigare moneymaking idea att skriva Harlekinromaner under pseudonym verkar det skitenkelt.

$ $ $

Namnförslag mottages (Betty Blonde? Blondie Bloop? Möjligheterna är oändliga!), och jag passar på att uppmana samvetslösa och profithungriga produktplacerare att höra av sig för samarbete.

Aktuell rapport om lektyr

Utöver att jag i dag ätit våffla, träffat ett par tvåveckorstvillingar och sett Harrison Ford än en gång desperat söka rädda sin familj från det ena eller det andra, har jag även läst senaste numret av Slitz. Den låg där på ett bord och bjöd ut sig, jag kunde inte stå emot. Och låt mig genast bekräfta att det är den mest efterblivna tidning jag någonsin lagt ögonen på. Inte bara är den mentalt fast i lumpen, vilket var ganska väntat, den är också inaktuell på ett sätt som rent öronbedövande vrålar ut skoltidning, återvinning och halvhjärtad googling.
Axplock ur innehållet: Svenska blondiner genom tiderna, Hockeyfabriken Örnsköldsvik, Våga båge, Bästa Youtubeklippen (på första plats: Mikrofonen i halsen från hösten 2006), intervju med ett par tatuerade Fight Club-killar, testet "Hur kinky är din tjej", och inte minst - under vinjetten "Biltest" - klassikern Porsche som brudmagnet:


Hej åttiotal!

Inledande mening: "Det har äntligen blivit dags att berätta om en av mina drömbilar!".

De mångtaliga kvinnorövarna framstår i sammanhanget som intelligenta.

Påsken 2008

Påsken har varit utmärkt, tackar som frågar. Goda vänner, trevliga nya bekantskaper, god mat, gott vin, svettig bastu, ännu mer god mat, Livet är underbart, påskpraliner, ja på det stora hela väldigt angenämt alltihopa. Möjligen fattades ett och annat inte helt genomtänkt beslut där i natten någon gång, men det hör väl till.

Och en svarthårig knatte med palestinasjal och eget fanzine (jag gissar här) hade klistrat upp en kärleksfull påskhälsning på en stolpe någonstans på Söder:



Fint, fint.
De enda problem jag har just nu är att
1. Min trådlösa telefon är borta och det är obegripligt hur den kan försvinna på ett så här litet utrymme. Det är inte som att jag bor i ett slott.
2. Jag måste laga biltutan. Trodde inte att jag direkt saknade en tuta, men när en färgblind dåre nästan körde på mig ville jag reflexmässigt visa mitt missnöje. Drabbades av enorm otillfredsställelse när det inte lät något, och jag tror inte att han såg mitt finger. Dessutom sa besiktningsmannen att den måste lagas, så det är ju framför allt en samhällelig plikt.
3. Panic at the Discos skiva är oändligt lång, och då har jag bara lyssnat en gång.

(4. jag måste lämna in en preliminär självdeklaration, ringa min revisor, ringa en potentiell uppdragsgivare, sortera kvitton, skicka fakturor, räkna pengar, betala räkningar, siffror siffror siffror, men det är ting som inte passar sig i påsk och AAAAAAA nu tänker jag inte på det mer.)

Rapport:

De spelar opera, kanske Pavarotti, på toaletterna på Imperiet. Fint skareva.

Skärtorsdag

Jag hade tänkt vara hemma i kväll. Fnula lite med en text, äta lite godis, titta lite på teve, diska.
Men det går inte. Den där texten jag skulle fnula med råkade bli klar väldigt snabbt, godis glömde jag att köpa, det är inget på teve och diskade gjorde jag innan jag lagade mat och jag tänker inte görat igen.
Dessutom hör folk av sig och tycker att jag ska gå ut med dem. Alltså har jag nu skakat de sista dropparna ur en bag in box och sitter här och funderar på om jag borde sminka mig som en påskkärring. Och om någon i så fall skulle märka skillnaden mot en vanlig kväll.

Glad påsk, people.