Senaste nytt

Det har kommit till min kännedom att den exklusiva publikationen Amelia rankat detta som sin favoritblogg.
Märklig är världen.
Har dock inte märkt av någon våldsam publikstorm så det där med redaktionell reklam i tryckta medier kanske är överskattat.

In other news, tomtens gåvor:
Säsongskort Östra
Strumpor
Böcker
och
Fotkräm

Alltså, det där sista. Jag HAR redan en fotkräm. Som jag inte använder. Vad är det här? Varför vill folk åt mina fötter? De mår alldeles utmärkt, får duscha en gång om dagen och varma skor. De kanske inte är så tilltalande rent estetiskt, men vilken fot är det.

Klockan är tre på natten och jag är svintrött. Var ute vid Hellasgården en sväng i dag, och bara att tänka på att vara där är praktiskt taget som att ha friluftsdag. Friluftsdagar blir man trött av. Efter det gjorde jag en skitlång intervju med en fantastisk fotograf och inte ens hälften kommer att tryckas. Fan också. Jag vill bre ut mig. Och hans bilder.

Jag dör

Fick just veta att jag ska åka till Köln 20 juni och se Sverige-England.
Jag dör. Jag är alldeles till mig. Jag är så glad. I kiss you!

WOHOOOOOOO!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1!

Så här vill jag att det ska bli:

Helgen vecka 49

En miljon män i mörka kostymer.
Ett kvinnligt alibi i blå klänning.
En trollkarl som dansade balett, eller vad han gjorde.
England, Paraguay och Trinidad/Tobago.
Där ser man.

Sen gick vi till Kvarnen. Det som var bra med det var att jag gick dit med en trevlig tjej från Malmö. Det som var dåligt var resten. Men nånting var vi ju tvungna att göra. Hånglade inte upp några bajare dock. Tror inte att det var några där ens. Bara läskiga människor som var liksom onaturligt fysiska med främlingar.
I lördags åkte hon hem till Skåne och jag gick på inflyttningsfest. Hade med mig öl men drack upp värdinnans vin istället, det var godare. Vi pratade bland annat om hångel och hundägare. När jag kom hem åt jag två leverpastejmackor. Jag har aldrig leverpastej hemma om jag inte haft gäster. Jag önskar att det inte hette leverpastej.
I dag var det glögg på landsbygden. Och nu ska jag lägga mig och läsa deckare. Det är det enda jag orkar läsa nuförtiden. Intellektuell stimulans är larvigt.
Godnatt dagboken.

Moodswings

Alla på Kägelbanan var fula och dumma i huvudet och hade illvilliga skratt och hårda ögon och gick nervöst i cirklar.
Jag såg en kille i liten innemössa.
Jag hatade honom.
Jag såg en tjej i illasittande trendtröja.
Jag hatade henne.
Jag såg en kille som försökte se nonchalant frän ut och åh vad jag hatade honom också.

Sen klev Arctic Monkeys upp på scenen och allt blev nästan helt bra igen.
Det var så fint och jag blev lite lycklig en stund.

Stockholmsfredag?

Visst ja, jag får besök av bästa tjejen från Malmö på fredag och vi ska göra något roligt, helst på något ok ställe med fin musik och bra människor.
Vet bara inte vad/var/hur än.
Därför har jag ordnat en liten poll där du berättar om din fredag.

På fredag ska du...

se Strokes med kidsen på Debban

se Webstrarna med nördarna på Street

hångla upp bajare på Kvarnen

spela pingis på Ugglan

ha fest och vi är bjudna

sitta hemma och mögla

göra nåt annat kul vi borde komma på, som du berättar mer om i kommentarerna

Seså, sätt igång med röstandet.

Update: Resultat

Blått och blått

Har tänkt lite på blått.
Det kom sig av mina mörkblåa jeans.
Tänkte på skillnaden mellan jeanstyg och vanligt tyg, och att det är lite konstigt att det ena är fint och det andra ser förjävligt ut. Särskilt på byxor. Mörkblå byxor är, enligt all befintlig forskning, det fulaste som finns. Uniformsbyxan. Jag-har-makt-över-dig-byxan. Tänk lapplisa, polis, SL-kontrollant.
Men jeans kan komma undan med att vara så blåa. Det är någonting med jeansblått som är i en helt annan blå dimension. Det är liksom inte bara blått, det är blått med djup, som havet jämfört med en bassäng eller ett ljus med en energisparlampa. Det där sista var en skitdålig metafor men jag vaknade som ni vet på fel sida.
Kontentan är alltså att det är skillnad på blått och blått.
Bara så att ni vet.

Radio, pt II

Hade härförleden ett litet utbrott över att tvingas vakna till Pontus Enhörning, så jag ställde äntligen om radion till P1.
Vad händer, jo i dag, ganska så nyss faktiskt, tvingas jag vakna till "Tendens" som handlar om något som ju verkligen ligger i tiden:
Bloggar.
Reportern förkunnar yrvaket att han för en vecka sedan lärde sig att blogg är en förkortning av webblogg och sedan intervjuar han Viggo Cavling.
Viggo Cavling säger saker som att han skriver sin dagbok för att allmänheten vill ha den och att alla som arbetar med journalistik bör läsa den, för annars gör de inte sitt jobb.
Viggo Cavling låter som att han kräks när han pratar, och jag förstår det, man måste ju bara kräkas lite i munnen när man hör sig själv säga sådana saker.
Sen intervjuar de Annika Billström som säger att bloggen är ett nytt sätt för henne att nå ut till folk och sedan nämner de något om bloggens sprängkraft.
Någonstans där börjar jag gråta och stänger av. Eller, det gör jag inte, radion står på och mumlar i sovrummet men jag blev tvungen att stiga upp och berätta det här för er, så att ni vet att om ni någonsin i framtiden vill ha ett år gamla nyheter så är det bara att ratta in "Tendens".

Alltså jag vet att jag är grinig i allmänhet på morgnarna men här någonstans skulle väl ändå vem som helst dra gränsen? Eller hur?
Jag måste helt enkelt sluta lyssna på radio på morgonen. Är därmed hänvisad till klockradions inbyggda nu-är-kriget-här-ljud.
Well, det kan i alla fall inte bli värre.

Fotbolls-VM

Nu har vi fått veta vilka Svergie inte kommer att möta i gruppspelet.
Skönt att slippa Tjeckien, Holland och Kroatien i inledningsskedet. Och kanske Portugal, som ju skötte sig rätt bra i EM häromsistens.
Sen är det bara att hålla tummarna inför lottningen på fredag.

Panda!

Här kan du titta live på mamma panda och hennes unge från Smithsonian's National Zoo i Washington. I exakt detta nu ligger de och brottas på golvet efter att ha sovit i någon timme.
Och ja, de är sjuuuuuuukt söta jag dör.

Post-Finland

Jag är sjösjuk.
Jag var sjösjuk hela helgen.
Konstigt nog inte ombord på båten, men efteråt. Och nu, efteråt igen.
Me=landkrabba.
Annars var båten en upplevelse. I torsdags, på väg österut, var den full av unga muskliga män i tajta tröjor och dokusåpafrisyrer.
Det visade sig att det var Sveriges Man 2006 ombord.
Jag blev mkt uppspelt och samtidigt lite rädd, jag menar, är det verkligen sådär Sveriges män ser ut nuförtiden?
Döm själva:


En av Sveriges män bredvid konferencier Carolina Gynning

Efter den omstörtande insikten hamnade jag i alla fall på landet. Så här såg det ut där:


Åkrarna var vidsträckta och skogen tät


Gården


Vår stuga


Gamla bastun, nu sällan använd, plus stray cat


50-årskalaset


Törsten var stor

Det var det. Jag tog mig fram på en eklektisk mix av finska, svenska och engelska. Men bland mina släktingar får man ändå inte en syl i vädret; de för helt enkelt ett jävla liv. Vilket är ganska kul i moderata doser.
De verkade i alla fall glada att se mig.
Och min schizofrena kusin var inte där, men mår visst ganska bra.