Schack eller knark?

Jag hade med mig drygt 220 bilder hem från Amerika. Det är jävligt många bilder och därför har jag inte orkat gå igenom dem förrän nu. Men det är dags för er att få nöjet att titta på en del av dessa. Vi kan inleda med att konstatera att vi inte var i närheten av detta:



Faktum är att jag inte ens hörde om det förrän det började trilla in sms. Dagen efter ville vi titta på hålet, men så nära fick ingen gå. Dessutom missade vi Bloombergs presskonferens med kanske tio minuter, det var ju surt. P rörde åtminstone vid hans talarstol.

Vi fick inte heller några biljetter till Letterman, han ringde aldrig. Jävla Letterman. Och inte var Rupert på plats, vi som ville köpa något av honom. Men han ska väl också ha semester.



Stängt och mörkt var det här. Istället vandrade vi vidare mot en bar i Hell's Kitchen. Den var dock inte lika snygg som Beauty Bar. Beauty Bar var mycket snygg. Man kunde få manikyr och en drink för tio dollar. Men precis när vi börjat överväga det gick en tjej och satte sig där och reste inte på sig på två timmar, så det blev inget. Hoppas hennes naglar blev snygga.



Våra blev det inte. Men vem orkar vara snygg i 30 graders värme ändå. Halta omkring med skavsår bland de övriga turisterna vid WTC gör ingen lycklig. Jag tog en konstnärlig bild:



Otroligt snyggt. Och på tal om konst var vi även på Moma. Det var fotoförbud där men alla fotade ändå, så efter ett tag vågade även jag slita upp mobilkameran för ett hastigt vittnesmål.



Ingen sa nåt. Däremot skrek en vakt åt mig när jag stoppade in armen i ett konstverk. Jag nuddade inte ens vid det! Dumma vakt. Hon hade en röst som en siren. Jag är nu frestad att skriva "och på tal om Siren" men tänker hejda mig.



M.I.A spelade på Siren Festival på Coney Island. Jag hade stått långt fram under We are Scientists och pallade inte att göra det under hennes spelning också, folk knuffas, fattar ni. Därför såg jag knappt någonting, och hörde ännu mindre eftersom jag stod typ under en bergochdalbana och ljudet på spelningen lämnade en del i övrigt att önska. Men jag var där, okej, och I've got the picture to prove it. Vi övervägde även att skjuta ett freak medan vi var där, men lät bli.



- Mamma, mamma, jag har fått ett sommarjobb!
- Vad roligt, min son. Vad ska du göra?
- Jag ska stå med susp och sköld på Coney Island medan folk skjuter mig med gul färg! Jag har egen dricksburk och allt!
- You freak.

Ytterligare ett tecken på att det var sommarlov:



I tunnelbanan till och från ställen som Coney Island och Brooklyn och Washington Heights kunde man beundra konst:



Och reklam:



1-800-DIVORCE! Hahahaha. Sen spekulerade vi i varför inte den här bokstavsgrejen fått genomslag i Sverige. Det var trots allt ganska länge sen vi övergav petmojen för den mer moderna knapptelefonen med alfabet. Jag vill ha 62742 som telefonnummer. Antar att det inte kommer att hända. Tröstar mig med en munk.



Tror att den hette lemon explosion eller något liknande. Den var otroligt söt och slibbig. Inte fick man några visdomsord heller, som på den där asiaten vi åt på.



Var mkt spänd på vad jag skulle få lära mig om mitt liv. Detta var vad som stod på min lapp: "The laws sometimes sleep, but never die", omringat av två acidsmileygubbar. Besvikelsen var enorm. Fick trösta mig med en Cosmopolitan i Central Park.



Vi hade även letat efter en vinbutik. När vi väl hittade en tog vi första bästa vita med skruvkork som fanns i kylen, och det var ett supersött dessertvin. Bra köp! Sen gick vi in och tittade på Neko Case.



Hon var väldigt bra och rätt rolig. Till och med Alabamaamerikanen som var med tyckte att hon var hyfsat okej fast han i övrigt bara lyssnade på Children of Bodom.

Jaha, vad gjorde vi mer? Vi konstaterade att man i Greenwich inte gillar Bush och därför räknar ner till den dagen han inte längre är president.



Vi åt frukost i Brooklyn:



Blåbärspannkaka. En smula överreklamerat om ni frågar mig. Sen gick vi ner i judekvarteren i Williamsburgh och beundrade hattar och ville hemskt gärna veta vad de strikt klädda familjerna egentligen tänkte.



Det var söndag och något motsägelsefullt var precis allt utom de religiösa affärerna stängda. Och där fick vi ändå inte gå in med ärmlöst. I kyrkan vid Meatpacking fick man däremot gå in så ärmlös man var. Övervägde att fylla på min vattenflaska med detta:



Antog dock att jag skulle börja ryka, explodera i tusen svarta atomer och sedan sugas ner i underjorden vid första klunken (man har väl sett Buffy) så jag lät bli.

På den här terrassen fick jag tillbringa mina två sista dagar. Jag fick även vara inomhus och sova i en soffa, men terrassen var finare.



Det var en glädje att få lämna min fönsterlösa cell till vandrarhem och bo i en fin lägenhet i the Heights. Det här är vad jag ägnade mig åt under de få timmar jag tvingades vara i rummet: Läsa tills jag stupade. Det gick oftast ganska fort.



Har inte läst färdigt boken men den är mycket lovande. Började bläddra i den på Tenement Museum och kunde inte lägga ifrån mig den så det var bara att köpa. Köpte också en väska, och två paket tuggummi. Det var väl allt.
Angående rubriken så var det ett filosofiskt spörsmål vi diskuterade. Schack eller knark? Valet är svårare än man tror.
Nu måste jag gå och lägga mig för om elva timmar ska jag sätta mig i bilen och åka ner till min kusin i Mjölby som har 30-årsfest. Det ska bli trevligt att få träffa mina kusinbarn för första gången.

Okej en bonusbild, bara för att den ser cool ut: