Minus 58 grader

Det är påskhelg och hårdrocksfest och ledig röd dag i morgon och jag borde väl vilja gå ut och se mig omkring på stan. Men det vill jag inte. Jag vill se mer av "Minus 58 grader" som just gick på SVT 2. Mer av de här vackra människorna på ryska taigan som uthärdat mer än man kan föreställa sig där man står och gäspar på Spy Bar med en öl för mycket innanför västen. Mer av den omedelbara vänlighet som strålade från rutan genom mitt vardagsrum och in i min bröstkorg. Mer av denna magnifika, skrämmande natur som jag inte skulle överleva fem minuter i.
Antagligen hänger jag mig åt exotism nu, men jag vill inte riktigt tro det ändå. Jag fick hopp om livet när jag såg programmet. Eller snarare, hopp om mänskligheten. Ibland glömmer jag bort vad som finns där ute. Att det inte alltid är ont.
Ibland är det gott.