Glassdöden

Lossade jobbtelefonen från örat med ett stämjärn och stapplade ut i vårsolen för att jaga rätt på en glass. Döm om min lycka när jag hos den lokala indiern på hörnet hittade en 88:an Black, den bästa glassen. Tänkte att äntligen, det var så länge sen vi sågs du och jag, Blackie.
Efter rask konsumtion insåg jag att det antagligen finns en anledning till det. En gedigen glassresearch* senare kunde jag konstatera att det var två år sedan pinnen var aktuell.
Jag har alltså petat i mig något som förmodligen trillat bakom en hylla på något glasslager år 2004. Hence: jag kommer nu att dö glassdöden.
I och för sig kan jag tänka mig värre dödar.


Mordvapnet


*sådant man ägnar sig åt när man borde ägna sig åt annat.