Eftersom...

(tell me it's pretty)

och



har fått mig att tvivla på mig själv så föreslår jag att ni tittar på



och föreställer er doften, samt ägnar er åt mina 140-teckens rop i rymden så länge. Här till höger.
Både ni och jag kommer att ångra det, men som letterna säger enligt tidningen Filter, sånt är livet, ibland går allt åt helvete.

Aktuellt en aprilmåndag

1
Aftonbladets läsare ställer relevanta frågor om svininfluensan:

Ska jag undvika människor i min närhet som har varit utomlands?
– Nej.
Ska jag och min familj börja använda munskydd?
– Nej.

2


3
Efterfester heter numera enligt TT "så kallade efterfester". Väntar spänt på nästa steg i utvecklingen där det på "så kallade fester" dricks "så kallad öl" och lyssnas på "så kallad musik". Etc.

4
Brolles karriär, av eller på? Är det piraternas fel? Har han inspirerats av Moneybrothersoppan? Så många frågor.

Roadtrip och derbytåg

Såatte vi åkte till Lerum. Jag satt i samma bil som födelsedagsbarnets bror, tre personer till och en gitarr, och alla utom jag sjöng "Min bror och jag" om och om igen. Det var så att säga repetition och generalrepetition i ett. Fast på kvällen avslöjades även några sköna moves, till exempel en snurr, den såg jag inget av i bilen. Nu kan jag i alla fall inte få låtjäveln ur huvet.

Vi skulle bo på en camping. Så här såg våra stugor ut.



Strax bredvid fanns denna stuga:



Vi antog att det var campingekvivalensen till brudsviten och fylldes av avund.
Sen åkte vi till festen. Den hölls i ett PRO-hus och det satt arga lappar lite överallt. Också på toaletten, där gentlemän påbjöds att sittkissa.



Festen var rolig, väl många snapsvisor till trots. Det var stjärnklart och mycket sprit och roliga människor jag inte träffat på länge. Det spelades tryckare nästan så fort dansen kommit igång, jag gissar att valet gjordes av någon som hade bråttom hem men ville hinna klämma först. Det vältes bord, det käbblades om olika saker, det skrattades. Det var förvånansvärt lite 08-bashing, men en och annan dålig vits. En kille var otrevlig för att kort senare fråga om vi skulle hångla. Neil Strauss är skyldig till mycket ondska i världen och kommer för detta att brinna i helvetet.



Ja och sen var festen slut och vi sov och så åkte vi hemåt och i Gränna var vi hungriga. Jag argumenterade för att samtliga hus i Gränna borde målas röda och vita, men dämpade mig när jag upptäckte att man kunde äta upp Gud Fader själv i en kiosk där. Han består av bacon, paprika och lök. Undrar om Vatikanen är informerad. Och vad Spaghettimonstret säger om att möjligen petas som förste livsmedelsgud.

Och sen var det måndag och derby. Vi hade med oss en vän som aldrig någonsin varit på fotboll tidigare, och beslöt därför att gå all in. Det vill säga, först ta derbytåget från Södra station...



...och efter 4-1-vinsten (3-1 på pappret pga domare med nedsatt syn) gå på Gröne Jägaren. Jag kan säga så mycket som att det var både första och sista gången jag åkte derbytåget. Det var jättejobbigt. Alla var små, finniga, fulla och klarade absolut inte att vänta på sin tur. Gröne Jägaren däremot är ju ett hyvens ställe där alla är äldre, tjockare och tröttare än man själv. I går spelade de Kenta minst sju gånger. Det var overkill och jag övervägde att lämna in ett klagomål. En dylik hymn ska man vara försiktig med.
Fotbollsnybörjaren var i vilket fall väldigt nöjd med sin premiär och vill följa med igen. Det är dock oklart hur hon ska förklara detta för sina höglitterära vänner.
Sen åkte jag hem och bäddade tältsängen åt min kusin som satt i soffan och telefonbråkade med sin flickvän. Telefonbråk på fyllan, kanske det bästa gud uppfunnit.

Hej då.

Dagens ord: Leda

Dagens andra ord: hånattack.

Tänkte lägga upp en trettio sekunder lång ljudfil som spelades in i förmiddags, från min säng, i mitt sovrum. Det var ett helvetes jävla liv på gården, kan man säga. Lövblåsar och sopmaskiner och gud vet vad mer, motorsågar kanske. Är dock osäker på vem som har copyright på ljuden, man vill gärna inte hamna i fängelset. Men nu kommer jag ändå inte ihåg hur jag brukade lägga upp ljudfiler, så det blir inget. Istället bjuder jag på några gulliga kaniner:


Ja, vadårå?

I morgon åker jag till Lerum på kalas. Lerum! Jag tror inte att jag någonsin varit där tidigare. Jag skulle kunna fråga vad man gör i Lerum, men det vet jag ju redan. Man åker dit på roadtrip och går på kalas. Men det ligger otäckt nära Göteborg, det gör det.

Sen börjar jag bli helt groteskt fattig. Jag som var så rik i höstas. Får hatbrev från skattemyndigheten där de påpekar att jag är skyldig dem en massa pengar. Pengar jag tyvärr inte har. Trött man blir. Är det inte deklaration snart också? Varför har inte min revisor ringt mig? Ska man behöva göra allt etc.

Kanske får sälja lägenheten. Flytta till en hyresetta i någon billig by. Lerum?

Bibliska tankar i påsken

Ni vet att ju längre man väntar med ett inlägg, desto mer spektakulärt inbillar man sig att det måste vara för att de stackare som fortfarande inte lärt sig rss och därför tittar in då och då inte ska hata en. Nu är det här inlägget trots rubriken överhuvudtaget inte spektakulärt, och jag antar att jag därmed har beseglat mitt öde. Det är okej. Jag verkar ändå inte kunna uttrycka mig i mer än 140 tecken i stöten numer. Det var roligare på den tiden jag medverkade i lögnaktiga humorbloggar, för då kunde man alltid ljuga ihop nåt halvkul när man hade tråkigt. Att ljuga ihop saker här skulle kännas lite som att fuska.

Aja, det har i vilket fall varit påsk, vilket har märkts genom att jag ätit oskyldiga lamm samt somnat till jesusprogram på teven. Det senare fick mig att vilja skriva en ny bibel. Jag ville det så mycket att jag halvsovande skrev ett sms till mig själv om saken. Problemet med idén är att jag antagligen borde läsa den gamla först, och herregud, vem pallar. Sen vet jag inte riktigt vem som skulle vilja läsa min bibel. Den skulle vara positivt inställd till det mesta den nuvarande verkar ogilla och tvärtom, vilket jag gissar skulle alienera de flesta utom boende i SoFo och möjligen delar av San Francisco. Om jag inte vore en sådan sucker för instant gratification kanske jag hade kunnat hoppas på aktualitet om tvåtusen år, men nä, inte värt det.

Sex timmars arbetsdag already on board

Ursäkta, men vad gör egentligen det arbetande folket efter lunch om dagarna?

Jag undrar, eftersom omständigheten att allt nödvändigt ont måste ske någon gång mellan 07 och 09 på morgonen går mig på nerverna.
Tandläkare? Check. Läkarundersökning? Check. Operation? Check. Besiktning? Check. Verkstad? Hantverkare? Jobbmöte med okänd person? Träffa banken? Check. Check. Fucking CHECK.
Faktum är att jag har svårt att komma på en enda måste-sak som sker efter denna tid. Och såvitt jag förstår är det likadant för alla - det är alltså inte bara jag som har otur. Vilket är ett ännu större mysterium.

Så frågan kvarstår. Vad gör det arbetande folket efter lunch?

Skvallerbytta bingbång

Om inte de här bilarna som står kvar som små igloos på gatan jag just i mitt anletes febersvett skottade fram min från får böter snart tänker jag personligen ringa och skvallra.

Eller okej, det tänker jag väl inte men det kliar något oerhört i "Fröken! Fröken!"-tarmen.

Vibrationer

Alltså. Min förstärkare är ännu inte lagad, vilket gör att jag måste lyssna på skivor i laptopen. Det vore enklare om inte laptopens skivspelare vibrerar så att man inte kan skriva samtidigt. Eller man kan, men det är som att hålla i en borr utan att borra. Bara för att hålla i den, utan att ens åstadkomma hål. Eller nåt. Okej, inte min bästa liknelse, move on.
När man nuddar tangentbordet, dvs skriver, vilket ju är det jag, eh, gör, fortplantar sig vibrationerna genom hela kroppen, och det känns som att det är jag som darrar. (Ps, jag har gått vidare från Kelly Clarkson så jag kan inte skylla på henne.)

I alla fall. Det är väldigt mycket obehagligare än det låter och det här Kikki Danielsson gastade om typ 1985 vill jag ställa mig mycket skeptisk till. Misstänker att hon bara försökte intala sig själv att vibrationerna var bra. Och när hon kom till sans fick hon trösta sig med fylla och falukorv.

See where I'm going with this?

Måndagkväll i Aspudden City

Snyta.
Frysa.
Prokrastinera.
Kelly Clarkson.
Snörvla.
Kelly Clarkson.
Skriva en mening.
Prokrastinera.
Snörvla och snyta.
Frysa.
Äta nåt.
Dollhouse.
Prokrastinera.
Kelly Clarkson.
Snörvla.
Snyta.
Skriva en mening till.

Okej, man kanske kan tro att jag snorar över att behöva lyssna på Kelly Clarkson, och det kanske jag gör, ungefär som när man gråter i regnet så ingen ser, men främst är jag förkyld. Blott dagar efter att min herpesattack med svällande huvud gått över. Det är fanimig irriterande.

Och helt korrekt, så här kommer det att vara hädanefter. Mina krämpor kommer att uppta cirka 70 procent av alla inlägg. Det blir så med ålderns höst, har jag förstått, och vem är jag att ifrågasätta livets cykel.

Det här är förresten...

...Caroline. Hon spelar trummor i Glasvegas. Jag tog bilden i fredags efter konserten, med ursäkten att min kollega P ville ha den. Egentligen ville jag ha den själv.



mvh / Overaged fangirl