GGgggnnngghhhh

Fredag.
Fredag.
Snart, snart är det fredag kväll och jag kan krypa in under täcket och inte visa mig förrän på, tja, lördag kväll lagom till Tre Solar. (En anledning så god som någon att stiga upp, kantänka.)
Jag önskar att denna week of pain där det som kan gå fel går fel tar slut så fort som möjligt. Det hjälper inte att bli glad över att en sak funkar när man vet att nästa kommer att falla ner och spricka som ett nyvärpt ägg mot ett marmorgolv.
Ibland är jag verkligen säker på att jag är dum i huvudet. Ibland skyller jag på alla andra. I dag lutar jag åt det förra.

I väntans tider

Väntar spänt på min årliga jättevårförkylning. Den kommer varje gång ofelbart vid en tidpunkt så att jag inte riktigt kan avgöra om jag är förkyld på riktigt eller bara extremt allergisk. Det vill säga, jag vet inte ens om jag har allergi eller mot vad i så fall, några slags frön antar jag, men vårförkylningen känns alltid på ett speciellt sätt i näsan, ja, det liksom kliar i näsväggarna och under ögonen fast på insidan och det känns som att man har regnmoln innanför pannbenet.
Ungefär.

Nu när jag har rett ut det ska jag bege mig och parkera om bilen samt köpa mjölkchoklad. Oh the craving.

Update: Gud vad skriver jag egentligen, nu kommer ju alla tro att jag är med barn. Det är jag inte. Tror jag. Är bara tjock.

Det kom en kvnghörelse

Ämne: Bvdkawle! Solarna äro tre!

Ährade whänner!

Jagh will bara vppfriska edra minnen om att det är nv på löhrdag som de tre solarna skola vppstigha!

Wähl komme till Vpplandsgathan vid pass sjv om afthonen. Bringa med Edher någhot att inmvndiga tillsammans whid en knythis, tillika någhot att dricka.

/.../

Fick just detta, och jag som inte är helt hemma bland de medeltida menyerna blir lite orolig över vad som egentligen passar sig att bringa till en sådan afton. Ja, bortsett från rikliga mängder mjöd så att man till fullo förstår att uppskatta Persbrandts svallande lockar och Endres lockande svall.
Men alltså: Helstekt gris? Hönsavkok? Taffel?
Och what about garderob? Att ta på sig finstruten känns lite overkill för ett enkelt samkväm, men vem vet vad som väntar runt hörnet?

Var är Gycklargruppen när man behöver dem?

Glassdöden

Lossade jobbtelefonen från örat med ett stämjärn och stapplade ut i vårsolen för att jaga rätt på en glass. Döm om min lycka när jag hos den lokala indiern på hörnet hittade en 88:an Black, den bästa glassen. Tänkte att äntligen, det var så länge sen vi sågs du och jag, Blackie.
Efter rask konsumtion insåg jag att det antagligen finns en anledning till det. En gedigen glassresearch* senare kunde jag konstatera att det var två år sedan pinnen var aktuell.
Jag har alltså petat i mig något som förmodligen trillat bakom en hylla på något glasslager år 2004. Hence: jag kommer nu att dö glassdöden.
I och för sig kan jag tänka mig värre dödar.


Mordvapnet


*sådant man ägnar sig åt när man borde ägna sig åt annat.

Hetsäta

Att äta samtidigt som man lyssnar på Radiosportens matchreferat är en dålig idé.
Jag gjorde det just. Har aldrig ätit så fort i hela mitt liv, och det vill inte säga lite.
Kan inte vara nyttigt.

Love schmove

På ett forum här i närheten diskuterades nyligen att kaffe utan grädde var som kärlek utan kyssar, eller kanske som kyssar utan kärlek. Vadå, tänkte jag. Kyssar utan kärlek är ju min bästa gren. Jag menar, vad gör man när anden är förstenad och köttet svagt?

Nu funderar jag på att promenera in i galenskapens korridor.
Hej då.

Minus 58 grader

Det är påskhelg och hårdrocksfest och ledig röd dag i morgon och jag borde väl vilja gå ut och se mig omkring på stan. Men det vill jag inte. Jag vill se mer av "Minus 58 grader" som just gick på SVT 2. Mer av de här vackra människorna på ryska taigan som uthärdat mer än man kan föreställa sig där man står och gäspar på Spy Bar med en öl för mycket innanför västen. Mer av den omedelbara vänlighet som strålade från rutan genom mitt vardagsrum och in i min bröstkorg. Mer av denna magnifika, skrämmande natur som jag inte skulle överleva fem minuter i.
Antagligen hänger jag mig åt exotism nu, men jag vill inte riktigt tro det ändå. Jag fick hopp om livet när jag såg programmet. Eller snarare, hopp om mänskligheten. Ibland glömmer jag bort vad som finns där ute. Att det inte alltid är ont.
Ibland är det gott.

4-2

I kväll var det allsvensk premiär för Hammarby. Himlen var gråkall, gräsmattan såg krattad ut och några tifon var det knappt tal om, så det kändes först som en ovanligt blek inledning på säsongen. Men jag borde veta att solen alltid skiner över Söderstadion - om det så bara är mentalt.
Woho!

Gud och punken

I dag var jag i guds hus. Det såg ut så här:



Jävligt modernt.
Sen gick jag hem och lyssnade på punk.

April, april

Klockan är strax efter nio på morgonen den 1 april. Som är en lördag. Det vill säga, man kan knappast förvänta sig att folk hunnit plöja igenom alla dagstidningar på jakt efter aprilskämt, nej, man kan knappt förvänta sig att de vaknat än.
Men när de väl gör det, hur FAN ska de hinna bli lurade om tidningarna själva redan publicerat saker som denna och avslöjat alltihop? Jag är inget fan av mediernas aprilskämt, de är töntiga och alltid extremt uppenbara, men det där med att vara etta på nyheten börjar få löjliga proportioner.