Den kristna högern

Hörde på nyheterna i morse att Sverigedemokraterna fördubblat sitt inflytande i årets kyrkoval.
Visserligen bara från två till fyra mandat av 251 möjliga, men ändå.
Ska man behöva återvända till Svenska Kyrkan och outa sig som lesbisk invandrare?
Ska man gå på Varg Vikernes humanistiska linje och bränna ner skiten?
Eller bara luta sig tillbaka och hoppas att det fobiska kyrkliga skeppet snart skjuter sig själv i sank? (få en engelsman att läsa DEN meningen)

Jag är än så länge inne på linje tre.

När jag tänker på sex

Nu har jag tänkt lite på sex igen.
Närmare bestämt sex och musik.
Sex + musik = dåligt. Musik + sex däremot är oftast = bra, men just i det här fallet snackar vi om att ligga, inte om att tonerna knullar i öronen, som de ju kan göra ibland, vilket är skönt och alltså = bra.
Iallafall. Sex + musik är alltså = dåligt. Och nu ska jag berätta varför:
För det första bör man ju ha fokus på det man håller på med, inte komma på sig själv med att sjunga med i "Sexual Healing".
För det andra finns alltid risken att man inte känner varann tillräckligt väl ännu och begår fatala misstag (hej Johan S., pojkvän i tonåren som spelade Gary Moores "Over the hills" för mig första gången vi skulle till).
För det tredje, viktigast av allt:
Jag vill kunna höra honom andas i mitt öra.

Och nu ska jag gå och lägga mig. (Ensam.)

Don't forget your Midaircondoms

Folk har talat väl om den, ja till och med lyriskt, men jag har ändå inte tittat.
Fram till nu, och lemmesay: Shit vilka brudar!
Om jag var kille skulle jag vilja ligga med den här videon.
Om jag var tjej också.

En kväll på Cirkus

Saker jag lärt mig av Eddie Izzard:

- getingar och hajar är nazi
- latin är svårt
- jungfru Maria hade tvåglasfönster
- det är Bob Dylan som är Darth Vader.

Street art

Det här borde alla gå på, för det kommer att vara skitbra.

Hoppas jag.

(Utställningen öppnar på tisdag, vilket är lite oklart i artikeln. Jag tänker vara där då. Any takers?)

THE SKRÄCK aka Hounds of Hell

Hundrädd, är jag.
Glömmer det ibland eftersom mitt umgänge med hundar oftast sträcker sig till sådana jag känt länge och vars ägare har pli på dem.
I helgen, när vi var på väg hem från vår skogstur, var det dock ANDRA BULLAR.

Redan när vi fortfarande var rätt långt in i skogen hörde vi hur hundar började skälla, och det blev inte bättre när vi började närma oss bebyggelsen. Märk väl, "närma oss bebyggelsen". Inte "hotfullt kliva in på någon tomt".
Skallen kom närmare och närmare, jag hörde en klen kvinnoröst halvhjärtat ropa "Kom hit, kom hit" efter sina djur som inte lyssnade. De - btw två onaturligt stora schäfrar - var upptagna med annat. T ex att anfalla mig.
Mellan hundarna och mig hade funnits ett skogsparti, ett djupt dike, ett skogsparti till samt tomten till det hus de verkade tillhöra. Inom loppet av tio sekunder fanns allt detta istället mellan hundarna och deras ägare, då djuren vid det laget aggressivt cirklade runt mig på en meters avstånd. För att piffa upp gjorde de också några utfall samtidigt som de morrade och skällde som rabiessmittade hyndor.

Jag stod som fastfrusen med ryggen tryckt mot ett träd.
Min kompis stod som fastfrusen en bit bort med ryggen mot oss.

Så kom ägarna över tomten, fortfarande halvhjärtat ropandes på sina små keldjur. Ägarna kom så nära som andra sidan diket och ropade halvhjärtat på sina keldjur. Ägarna ropade lite högre på sina keldjur. Ägarna ropade efter många om och men till och med argt på sina keldjur.
När keldjuren inte visade några som helst tecken på att ens höra dem (de hade väl huvudena fulla av sina egna skall) så tvingades den ena ägaren till den drastiska åtgärden att meddela oss att hon måste gå bort en bit för att ta sig över diket och hämta sina djur.
- De vill bara vakta tomten, sa hon.
De vill bara vakta tomten. Jaha. Ja det är ju helt naturligt mitt i skogen.

När hundarna väl sprungit tillbaks över diket till sina ägare, tror ni att de kopplade dem? Tror ni att de sa åt dem på skarpen? Tror ni att de bad om ursäkt? Tror ni att de över huvud jävla taget låtsades om att de kanske har ett litet problem om deras hundar kutar ut i skogen och attackerar svampplockare? Nej. I stället svarade de så här på frågan om vi kunde gå förbi - inte över, förbi - deras tomt ut mot vägen, samma väg vi tog in (då hundfri):
- Det är nog inte så bra.

DET ÄR NOG INTE SÅ BRA?!

Jag höll fan på att få en hjärtinfarkt, och jag svär att hade de där två efterblivna kärringarna från helvetet vågat visa sig utan sina hundar hade jag slagit in tänderna på dem med svampkorgen. Det FINNS INGET JAG HATAR MER än nonchalanta djurägare. De borde dö. Jag hoppas att deras galna hundar äter upp dem i sömnen.

- - -

Ja. Och detta lilla utbrott av kärlek till människan och hennes bästa vän triggades helt och hållet av att jag målande föreställde mig att jag låg i det här tältet. Det fick mig att tänka på den isande skräck en löjlig hund kan framkalla.
(Ps, notera rolig bildtext: "En annan björn")

Blod, svett & dårar

Nu har jag läst vad jag antar är menat som Sveriges svar på The Dirt - Backyard Babies biografi Blod, svett & dårar.
Det, kan jag konstatera, är den ju inte. Men den har definitivt sina ljuspunkter.

Sämst: David Bogerius. Dvs, han som skrev boken. Han skriver så illa att man blir tvungen att med våld forcera texten för att ta del av innehållet, som ju är det man vill åt i det här fallet. För att ta ett exempel så har han missat det elementära i att man inte först beskriver ett skeende för att direkt därefter låta någon berätta om samma skeende - på samma sätt! Jeez, de hade säkert kunnat rädda ett träd om de bara haft en redigerare.
Boken är dessutom jobbigt osammanhängande. Jag tänker mig att Bogerius efter första utkastet upptäckte att det var trist och odynamiskt, men istället för att skriva om och skriva bättre tog han fram saxen, klippte alla kapitel i fem delar, blandade och gav.

Bäst: Backyard Babies, så klart. Ena ögonblicket är de sjukt tuffa och hårda, för att sen vända på en femöring och bli våldsamt gulliga. Det hela är mycket charmigt, och det är fint att deras humor och självdistans trots allt lyckas tränga igenom den förvirrade ordmassan. De är helt enkelt fyra sköna killar som efter mycket hårt arbete till slut lyckades ta sig från Nässjö ända till Sunset Strip - och det är fan en bit att åka.
Dessutom är det en nostalgitripp av guds nåde för den som är i rätt ålder (som jag) och brukade höra på skivorna de pratar om (som jag) och se tv-programmen de pratar om (som jag) och hänga på ställena de pratar om (som jag).
Ritz! Cityhallen! Gino! Trash Bar! Eightball!
Oh, those were the days of rock and roll.

Ur boken:

"Hon ringde på en annan gång och frågade Nicke om han tyckte om öl och han sa ja. Då frågade hon vad han gillade för öl och sen gick hon ner till Systembolaget i Sumpan och köpte en flasköl som hon skulle bjuda honom på" - om en granne till Backyard Babies första Stockholmslägenhet.

"Resten av gänget satt och rökte gräs när polisen dök upp och undrade hur det var fatt." - i Texas under Backyard Babies första USA-turné 1997.

"[Man håller] god min när Tyla sitter och snackar om hur mycket en polare som har knarkat ihjäl sig brukade dra i sig och så har man badat i dubbelt så mycket kvällen innan." - Dregen om droger.

"Vi hade en efterfest uppe på typ 20:e våningen i en skyskrapa och det var någon brud som fick spelet där så vi höll henne utanför fönstret i fötterna. Hon trodde att vi skulle släppa henne. Jag vet inte varför vi gjorde så." - Dregen om en efterfest i Tokyo.

"Och så fick jag prova banangitarren från Electric Banana Band och det var verkligen stort." - Dregen om när han spelade med Janne Schaffer första gången.

"Zoe betyder liv på grekiska och hon är så jävla söt. Det tycker säkert alla om sina egna barn men Zoe är verkligen det." - Peder om sin dotter.


NP: Backyard Babies - Total 13

Effektiva jävlar

Vilket fynd.
Här surfar man omkring helt planlöst, spejar ut över avgrunder, trampar i ångande skit och hoppar från tuva till tuva i väntan på förlösningen.
Plötsligt är den där, kanske inte förlösningen men åtminstone något som lugnar oron och exalterar själen.
Punktjafs.
Featuring artister som Adolfs Gossar, Rövens Hämnd, Reklamation och inte minst Hospital Död, vars underbara låt "Effektiv jävel" klockar in på drygt 30 sekunder.

Jag vill nu ha folköl.

Kära Loyal!

Jag bläddrade häromdagen igenom er nya bok.
Den gav mig stor inspiration.
Nu hoppas jag att ni snart tänker ge ut en ny bok, och vill gärna bifoga ett konstverk jag själv gjort för eventuell publicering. Verket handlar om att en kille i hatt och trenchcoat brutit upp sin förlovning med en blåögd tjej med olika stora bröst (vilket är ganska vanligt bland kvinnor!), som blir lessen och gråter. Helst vill jag ju inte förklara min konst men ibland kan det vara nödvändigt.
Jag tänkte mig 20-30 000 kronor för rättigheterna, men jag är ju rätt ny på det här så hör av er om jag tagit i.













Puss å kram
/m

Eddie och... Adde?

På söndag samlas vi andäktigt på Cirkus i Stockholm för att se mannen, myten och legenden Eddie Izzard do his thing.
Nu har dock ett rykte nått mig om att Adde Malmberg skall vara uppvärmare.
Min reaktion på detta rykte:
"ADDE MALMBERG?! omg finns han ens fortfarande? har han någonsin varit rolig? vad fan hände? och framför allt: but WHYYYYYYY?!"

Oh well. Det blir säkert intressant.