Sakerna man aldrig gjorde

En gång när jag satt på uteserveringen på nåt hak stod det en flyttbil precis intill, så att man såg rakt in i den. Tre rimligt attraktiva herrar bar och släpade och kånkade, lite sensuell svett bröt fram på deras lena pannor och jag började göra upp en plan som, om den hade genomförts, hade kunnat leda till äktenskap, eller till några timmars förnedring i häktet.
Planen gick ut på att jag, när de packat färdigt och strategiskt placerat en säng lättåtkomligt invid ett antal skivbackar, skulle smyga ombord på flyttlasset och arrangera mig själv i en erotisk position på denna säng med en noga utvald skiva som solfjäderssubstitut.
Sedermera skulle bilen stanna vid min utvaldes nya bostad gud vet var, och när han upptäckte mig skulle jag säga: Du har verkligen bra musiksmak.

Det blev så klart inget av med det.

It's a jungle out there

Det här med skogen är ju fina grejer.
Där finns saker som


...flugsvamp...


...blåbär...


...och träd.


Detta är dagens skörd. Fingersvamp och blek taggsvamp.
Och tre kantareller.
Tre!
Besvikelsen är stor.
Fingersvamparna verkar dessutom lite farliga, det är nog bäst att slänga dem och därmed undvika förgiftningsdöden.

Bland tomtar och troll

Jag skall börja komponera musik.

Mitt instrument skall vara bubbelplast.

När jag står på scenen skall jag vara invirad i detta och så får publiken komma upp och krama mig.

Min publik kommer att bestå av fördärvade musikrecensenter och dårhushjon med plastfetish.

Jag kommer att bli känd för min nyskapande interaktivitet och stor i underjordiska musikkretsar.

Jag ser fram emot det.

Mulle

Det är alldeles för länge sedan jag gick i skogen.
Därför hoppas jag att det kan bli en tur i de röda gummistövlarna i helgen, företrädesvis i Norrtäljetrakten där jag hör ryktas att
kantarellerna frodas.
Jag ska ha med mig varm choklad och ostmackor på skogaholmslimpa (den som inte gillar ost hittar här ett annat exotiskt recept) och ett äpple. Kanske kexchoklad också.

Nu är jag bara lite nyfiken på vad det är för svamp som rejvarna bruka leta efter.

Dumstrut

På tal om inget så önskar jag ibland att jag fick ha en strut med vit slöja och sen ljusblåa kläder och gömda skor och bli tornerad om.

Det är inte alltid fel med strut!

Update söndag em: Och i går, när jag var på Street, träffade jag två personer i partystrut! Det är ju så att man tror att det är magi.

Fykke

Absinth
Fylleri

Och det är UR, världens bästa UR, på teve.
Gah.

Vänta nu - just det, han som sjunger "Beautiful" är ond.

Jo!

Jo!

Jo, han är det! Lyssna nu innan han tvingar er att karda garn, grönt garn, som alla vill ha men ingen vet vad de ska göra med.

Ju-
-förlåt men hahahahahhahahaahahah

Skärpning.

Update söndag em: Men herregud så dumt.

Sökord

Det är skrämmande många som hittar hit efter att ha googlat "clownsex" eller "skinntanga".

Det var bara det jag ville säga.

Spike!

Vill för övrigt gärna meddela att jag nu gjort det livsviktiga Vem-är-du-i-Buffy-testet och jag blev Spike. Det är den där vampyren som ser ut som Billy Idol.

Spike
72% amorality, 63% passion, 9% spirituality, 72% selflessness
Ruthless, passionate, ravenous and--when it comes to it--devoted to those you love. Sound okay? Sounds like Spike, a character at times a hero and others a villain, but always compelling, dynamic and driven.
Based on the results of this test, you're like Spike in every way but the fangs.

Jag är rätt nöjd. Jag menar, vem skulle man annars vilja vara?

New Orleans

Jag hade en dröm om att åka till New Orleans. En tydlig fantasi om hur jag skulle vandra på stekheta gator, röd i ansiktet med fuktiga ringar under armarna, och ibland stanna till vid något gathörn där det skulle sitta en svart gammal man med beige hatt och blänkande svettdroppar i pannan och spela saxofon så att hjärtat smälte. Jag skulle gå in på en diner och äta något starkt, med köttfärs i, till middag. Och på kvällen skulle jag gå till någon skum bar där röken hängde tjockt, och beställa en iskall Heineken och få mig en och annan läxa om livet av damen i baren. Sedan skulle jag, lagom till bandet gick på, gå ut på terrassen i den tryckande mörka kvällen, endast upplyst av några kulörta lyktor, och höra hur det plaskade och prasslade i träsket nedanför och hur det ljudet blandades med avlägsna slingor av smäktande musik.

Det var min fantasi, präktigt laddad med klyschor. Men ändå, den känns långt borta nu och det är så, så sorgligt.
Nästan lika sorgligt som det här.

Haters

Nu när datorn är tillbaks har jag läst ikapp lite. Bland annat har jag noterat att M på Lafs börjar tappa hoppet om mänskligheten eftersom de kallar henne ful för att såra.
Välkommen i klubben, säger jag bara.
Nu har ju inte jag några haters här eftersom det praktiskt taget bara är ett par stycken jag känner som läser - och random haters skulle inte heller veta hur jag ser ut.
Däremot går jag ut rätt mycket, och tro mig när jag säger att om främmande män (ja, alltid män) kommer fram för att tilltala mig så gör de det oftare för att leverera en förolämpning än en komplimang.
Det är sant.
Och det handlar alltid om utseende.

"Du borde faktiskt försöka bli lite mer kvinnlig"
"Vem tror du att du är egentligen"
"Du är fet"
"Alltså, om jag såg ut som du skulle jag stanna hemma"
"Du tror att du är rätt snygg va? Tro mig, det är du inte"

Bara några smakprov från ett par olika tillfällen. Och oftast, när jag är glad och snygg och känner mig oövervinnerlig, tycker jag att de är osäkra ärkemongon som inte förtjänar att titta åt mitt håll.
Men ibland, när jag är låg och ful och känner mig liten, tänker jag att de har rätt.

Senast det hände blev jag ledsen och orkade inte ens svara.
Nästa gång det händer tänker jag krossa en flaska och köra in den i ögat på honom.
Sen kan ni hälsa på mig på Hinseberg.