söndag, september 11, 2005

It's a jungle out there

Det här med skogen är ju fina grejer.
Där finns saker som


...flugsvamp...


...blåbär...


...och träd.


Detta är dagens skörd. Fingersvamp och blek taggsvamp.
Och tre kantareller.
Tre!
Besvikelsen är stor.
Fingersvamparna verkar dessutom lite farliga, det är nog bäst att slänga dem och därmed undvika förgiftningsdöden.

onsdag, september 07, 2005

Bland tomtar och troll

Jag skall börja komponera musik.

Mitt instrument skall vara bubbelplast.

När jag står på scenen skall jag vara invirad i detta och så får publiken komma upp och krama mig.

Min publik kommer att bestå av fördärvade musikrecensenter och dårhushjon med plastfetish.

Jag kommer att bli känd för min nyskapande interaktivitet och stor i underjordiska musikkretsar.

Jag ser fram emot det.

tisdag, september 06, 2005

Mulle

Det är alldeles för länge sedan jag gick i skogen.
Därför hoppas jag att det kan bli en tur i de röda gummistövlarna i helgen, företrädesvis i Norrtäljetrakten där jag hör ryktas att
kantarellerna frodas.
Jag ska ha med mig varm choklad och ostmackor på skogaholmslimpa (den som inte gillar ost hittar här ett annat exotiskt recept) och ett äpple. Kanske kexchoklad också.

Nu är jag bara lite nyfiken på vad det är för svamp som rejvarna bruka leta efter.

lördag, september 03, 2005

Dumstrut

På tal om inget så önskar jag ibland att jag fick ha en strut med vit slöja och sen ljusblåa kläder och gömda skor och bli tornerad om.

Det är inte alltid fel med strut!

Update söndag em: Och i går, när jag var på Street, träffade jag två personer i partystrut! Det är ju så att man tror att det är magi.

Fykke

Absinth
Fylleri

Och det är UR, världens bästa UR, på teve.
Gah.

Vänta nu - just det, han som sjunger "Beautiful" är ond.

Jo!

Jo!

Jo, han är det! Lyssna nu innan han tvingar er att karda garn, grönt garn, som alla vill ha men ingen vet vad de ska göra med.

Ju-
-förlåt men hahahahahhahahaahahah

Skärpning.

Update söndag em: Men herregud så dumt.

fredag, september 02, 2005

Sökord

Det är skrämmande många som hittar hit efter att ha googlat "clownsex" eller "skinntanga".

Det var bara det jag ville säga.

Spike!

Vill för övrigt gärna meddela att jag nu gjort det livsviktiga Vem-är-du-i-Buffy-testet och jag blev Spike. Det är den där vampyren som ser ut som Billy Idol.

Spike
72% amorality, 63% passion, 9% spirituality, 72% selflessness
Ruthless, passionate, ravenous and--when it comes to it--devoted to those you love. Sound okay? Sounds like Spike, a character at times a hero and others a villain, but always compelling, dynamic and driven.
Based on the results of this test, you're like Spike in every way but the fangs.

Jag är rätt nöjd. Jag menar, vem skulle man annars vilja vara?

New Orleans

Jag hade en dröm om att åka till New Orleans. En tydlig fantasi om hur jag skulle vandra på stekheta gator, röd i ansiktet med fuktiga ringar under armarna, och ibland stanna till vid något gathörn där det skulle sitta en svart gammal man med beige hatt och blänkande svettdroppar i pannan och spela saxofon så att hjärtat smälte. Jag skulle gå in på en diner och äta något starkt, med köttfärs i, till middag. Och på kvällen skulle jag gå till någon skum bar där röken hängde tjockt, och beställa en iskall Heineken och få mig en och annan läxa om livet av damen i baren. Sedan skulle jag, lagom till bandet gick på, gå ut på terrassen i den tryckande mörka kvällen, endast upplyst av några kulörta lyktor, och höra hur det plaskade och prasslade i träsket nedanför och hur det ljudet blandades med avlägsna slingor av smäktande musik.

Det var min fantasi, präktigt laddad med klyschor. Men ändå, den känns långt borta nu och det är så, så sorgligt.
Nästan lika sorgligt som det här.

torsdag, september 01, 2005

Haters

Nu när datorn är tillbaks har jag läst ikapp lite. Bland annat har jag noterat att M på Lafs börjar tappa hoppet om mänskligheten eftersom de kallar henne ful för att såra.
Välkommen i klubben, säger jag bara.
Nu har ju inte jag några haters här eftersom det praktiskt taget bara är ett par stycken jag känner som läser - och random haters skulle inte heller veta hur jag ser ut.
Däremot går jag ut rätt mycket, och tro mig när jag säger att om främmande män (ja, alltid män) kommer fram för att tilltala mig så gör de det oftare för att leverera en förolämpning än en komplimang.
Det är sant.
Och det handlar alltid om utseende.

"Du borde faktiskt försöka bli lite mer kvinnlig"
"Vem tror du att du är egentligen"
"Du är fet"
"Alltså, om jag såg ut som du skulle jag stanna hemma"
"Du tror att du är rätt snygg va? Tro mig, det är du inte"

Bara några smakprov från ett par olika tillfällen. Och oftast, när jag är glad och snygg och känner mig oövervinnerlig, tycker jag att de är osäkra ärkemongon som inte förtjänar att titta åt mitt håll.
Men ibland, när jag är låg och ful och känner mig liten, tänker jag att de har rätt.

Senast det hände blev jag ledsen och orkade inte ens svara.
Nästa gång det händer tänker jag krossa en flaska och köra in den i ögat på honom.
Sen kan ni hälsa på mig på Hinseberg.

onsdag, augusti 31, 2005

Jag vet inte...

...vad det betyder att jag blev så lycklig över att få tillbaks min dator att jag sade "I love you" till the deliveryboy.
Förmodligen att jag borde försöka ta itu med mitt patetiska, sorgliga, oanvändbara liv, att jag borde bli rik, skaffa en sexig man, kanske ett par välartade barn och en luxuös villa vid vattnet där man kan sitta på altanen när det stormar.

Andra intressanta händelser i mitt spännande liv: Jag fick i dag ett äkta scam-telefonsamtal.
Eftersom jag är fruktansvärt slug så anade jag ugglor i mossen redan när intet syntes på nummerupplysaren, inte ens "skyddat nummer". Och när jag svarade, med min artigaste telefonröst, var där bara en telefonsvararstämma, en kvinna som på engelska glatt utropade att jag var en särskilt tursam person som just vunnit en resa till Barbados, all expenses paid. Min paranoida läggning räddade mig troligen från en miljonförlust då jag i panik kastade på luren - de har säkert kablar som snor mina stålar bara genom att jag svarar.
Hon var kvar när jag lyfte på luren en stund senare.
Då blev jag tvungen att ringa mig själv från mobilen för att få henne att sluta.

Jag undrar vad som hade hänt om telefonsvararen hade tagit det. Hon hade pratat och pratat och bandet hade tagit slut och hon hade fortsatt att prata uti ingenting och pengarna hade forsat in på hennes konto och jag hade blivit utblottad och kronofogden hade kommit och hämtat mitt hem och jag hade fått flytta in under Liljeholmsbron och folk jag känner hade kommit förbi på söndagspromenad och tittat åt andra hållet och jag hade skrikit "men det var inte mitt fel" gång på gång som en crazy lady och barnen hade blivit rädda och föräldrarna hade ringt polisen som stoppat mig i en cell med plastmadrass där man måste kissa på golvet och de hade duschat mig med en slang och avlusat mig med rotborste och hånskrattat åt mina förklaringar och slängt mig åt kråkorna.

Scary huh?