Jag vet inte...

...vad det betyder att jag blev så lycklig över att få tillbaks min dator att jag sade "I love you" till the deliveryboy.
Förmodligen att jag borde försöka ta itu med mitt patetiska, sorgliga, oanvändbara liv, att jag borde bli rik, skaffa en sexig man, kanske ett par välartade barn och en luxuös villa vid vattnet där man kan sitta på altanen när det stormar.

Andra intressanta händelser i mitt spännande liv: Jag fick i dag ett äkta scam-telefonsamtal.
Eftersom jag är fruktansvärt slug så anade jag ugglor i mossen redan när intet syntes på nummerupplysaren, inte ens "skyddat nummer". Och när jag svarade, med min artigaste telefonröst, var där bara en telefonsvararstämma, en kvinna som på engelska glatt utropade att jag var en särskilt tursam person som just vunnit en resa till Barbados, all expenses paid. Min paranoida läggning räddade mig troligen från en miljonförlust då jag i panik kastade på luren - de har säkert kablar som snor mina stålar bara genom att jag svarar.
Hon var kvar när jag lyfte på luren en stund senare.
Då blev jag tvungen att ringa mig själv från mobilen för att få henne att sluta.

Jag undrar vad som hade hänt om telefonsvararen hade tagit det. Hon hade pratat och pratat och bandet hade tagit slut och hon hade fortsatt att prata uti ingenting och pengarna hade forsat in på hennes konto och jag hade blivit utblottad och kronofogden hade kommit och hämtat mitt hem och jag hade fått flytta in under Liljeholmsbron och folk jag känner hade kommit förbi på söndagspromenad och tittat åt andra hållet och jag hade skrikit "men det var inte mitt fel" gång på gång som en crazy lady och barnen hade blivit rädda och föräldrarna hade ringt polisen som stoppat mig i en cell med plastmadrass där man måste kissa på golvet och de hade duschat mig med en slang och avlusat mig med rotborste och hånskrattat åt mina förklaringar och slängt mig åt kråkorna.

Scary huh?