I dag sågar vi politikerna i Vellinge

Vellingepolitikerna är blekfeta privilegierade jävla as. Eftersom jag själv är blekfet skulle man kunna tro att jag inte är i position att säga något, men då har man fel eftersom blekfetheten i mitt fall inte trängt ut varje hjärncell och empatisk känsla i kroppen. Inte heller har den lett till att jag inbillar mig att jag på något vis genom arv och ohejdad inavel FÖRTJÄNAT att vara blekfet och bo i ett område med blonda hästsvansar och skära skrikande bortskämda ungjävlar. Jag råkar veta att det är min smala lycka att de blonda hästsvansarna ännu inte börjat döda varandra, och sikta på mig, med vapen värre än gnälliga tvättstugelappar och brf-möten om att think about the children. Jag råkar också veta att om det inträffar är jag den första som drar till utrikes fort utav bara helvete och hoppas att de står ut med mig och mina västerländska toalettpapperideal.

Fy fan i jävlars och helvete vad jag fantiserar om allsmäktighet där jag får sätta alla Vellingebor, Flashbackskribenter och Sverigedemokrater på en ö tillsammans med militanta islamister - som jag för övrigt inte heller gillar, mind you, ta du din gud, din misogyni och dina 72 jungfrur och kör upp dem där solen inte skiner - och sedan roa mig som kejsarna vid gladiatorspelen. En dokusåpa på det, helst med Arne Weise som naturromantisk speaker, och informationssamhället är komplett.