Sex timmars arbetsdag already on board

Ursäkta, men vad gör egentligen det arbetande folket efter lunch om dagarna?

Jag undrar, eftersom omständigheten att allt nödvändigt ont måste ske någon gång mellan 07 och 09 på morgonen går mig på nerverna.
Tandläkare? Check. Läkarundersökning? Check. Operation? Check. Besiktning? Check. Verkstad? Hantverkare? Jobbmöte med okänd person? Träffa banken? Check. Check. Fucking CHECK.
Faktum är att jag har svårt att komma på en enda måste-sak som sker efter denna tid. Och såvitt jag förstår är det likadant för alla - det är alltså inte bara jag som har otur. Vilket är ett ännu större mysterium.

Så frågan kvarstår. Vad gör det arbetande folket efter lunch?

Skvallerbytta bingbång

Om inte de här bilarna som står kvar som små igloos på gatan jag just i mitt anletes febersvett skottade fram min från får böter snart tänker jag personligen ringa och skvallra.

Eller okej, det tänker jag väl inte men det kliar något oerhört i "Fröken! Fröken!"-tarmen.

Vibrationer

Alltså. Min förstärkare är ännu inte lagad, vilket gör att jag måste lyssna på skivor i laptopen. Det vore enklare om inte laptopens skivspelare vibrerar så att man inte kan skriva samtidigt. Eller man kan, men det är som att hålla i en borr utan att borra. Bara för att hålla i den, utan att ens åstadkomma hål. Eller nåt. Okej, inte min bästa liknelse, move on.
När man nuddar tangentbordet, dvs skriver, vilket ju är det jag, eh, gör, fortplantar sig vibrationerna genom hela kroppen, och det känns som att det är jag som darrar. (Ps, jag har gått vidare från Kelly Clarkson så jag kan inte skylla på henne.)

I alla fall. Det är väldigt mycket obehagligare än det låter och det här Kikki Danielsson gastade om typ 1985 vill jag ställa mig mycket skeptisk till. Misstänker att hon bara försökte intala sig själv att vibrationerna var bra. Och när hon kom till sans fick hon trösta sig med fylla och falukorv.

See where I'm going with this?

Måndagkväll i Aspudden City

Snyta.
Frysa.
Prokrastinera.
Kelly Clarkson.
Snörvla.
Kelly Clarkson.
Skriva en mening.
Prokrastinera.
Snörvla och snyta.
Frysa.
Äta nåt.
Dollhouse.
Prokrastinera.
Kelly Clarkson.
Snörvla.
Snyta.
Skriva en mening till.

Okej, man kanske kan tro att jag snorar över att behöva lyssna på Kelly Clarkson, och det kanske jag gör, ungefär som när man gråter i regnet så ingen ser, men främst är jag förkyld. Blott dagar efter att min herpesattack med svällande huvud gått över. Det är fanimig irriterande.

Och helt korrekt, så här kommer det att vara hädanefter. Mina krämpor kommer att uppta cirka 70 procent av alla inlägg. Det blir så med ålderns höst, har jag förstått, och vem är jag att ifrågasätta livets cykel.

Det här är förresten...

...Caroline. Hon spelar trummor i Glasvegas. Jag tog bilden i fredags efter konserten, med ursäkten att min kollega P ville ha den. Egentligen ville jag ha den själv.



mvh / Overaged fangirl

Veckans pausfågel

Jag har börjat twittra. Det är verkligen 57 channels and nothing to say. Men man vill inte stå kvar på perrongen när de tuffa barnen är ombord. Och så kan man ju smsa till Twitter. Som vidarebefordrar till Facebook. Detta testade jag i fredags kväll. I lördags läste jag så mina obegripliga uppdateringar och kände mig inte så i framkant med tekniken som jag hade hoppats.

Kanske vore bättre betjänt av att återvända till skogen och göra upp eld med pinnar.