Midsommarafton

Koka färskpotatis.
Blanda bål.
Äta lax och färskpotatis.
Dricka schni-schna-schnapps.
Lyssna på Kenta.
Sparka boll.
Äta mer färskpotatis.
Dricka mer snaps.
Äta tårta.
Tjuvhoppa på grannens studsmatta.
Hoppas inte grannen läser det här.
Eller polisen.

Okej...

...nu finns fler Hultsfredsbilder att beskåda här.

Om nån är intresserad asså. Ba.

Annars har frossan avtagit och svettningarna tilltagit. I morgon är jag frisk och snart är det midsommar. Woho?

Hultsfred

Bäst på Hultsfred: Nine Inch Nails och älgkebaben.
Sämst på Hultsfred: The Tears och festivalmänniskorna.
(Ibland älskar jag festivalmänniskorna. När jag är ovanligt filantropisk och älskar vem fan som helst. Men jag slipper gärna fyllon i säckiga byxor, skitiga linnen och tovigt hår den närmaste veckan/månaden/året.)
Sämst efter Hultsfred: Festivalfrossa och 38,8 graders feber.



Söndag morgon: jävligt unfresh.



Men vakten som hjälpte mig att hitta min jacka var snäll.

Hem ljuva hem

Det här är mitt hus - as seen from space!
Kan du hitta ditt?

Helgen vecka 23

Oj vad lugnt. Superlugnt.

I går: Handla lite mat. Städa en låda. Försöka fatta hur man lägger upp musik (vilket gick sådär men det låter ju). Senare: BBC-dvd om havsmonster.
Hittills i dag: frukost, The Door in the Floor (Kim Basinger har blivit snygg!), några sidor Sex, the amazing Knullbloggen och tystnad. Snart: Daniel Johnston, diska, eventuellt en regnpromenad och något sedan länge uppskjutet telefonsamtal. Senare: Äta något tråkigt, lite fotbolls-EM, Little Britain, eller nej, det går ju samtidigt som Alla helgons blodiga natt H20. Läsa mer Sex eller Livet efter Gud.
I morgon: söndagsmiddag med mamma. Senare: Desperate Housewives.

Om helgen går bara lite långsammare förlorar jag ansiktsmuskulaturen och börjar dregla.

Funderar på att bli kriminell.

Finskt!

Jag blir alldeles ifrån mig av vemodig musik.
Vill gärna gråta en ensam Cry Baby-tår och slita upp mitt bröst och vackla mellan att vilja förstå och att inte vilja förstå.
Nu vet jag varför det är så:
Det är för att jag är lite finsk.

Den som inte fick höra den smäktande Miljoona ruusua som liten kan inte förstå vad jag pratar om. Den som aldrig sett ut över ett böljande finskt landskap under en skymmande sommarhimmel kommer aldrig att veta.
Och den som inte upplevt de smekande gråtmilda tonerna av finsk tango över en knastrig radio har definitiv ingen aning.
Jag minns att jag blev överraskad när jag insåg att det fanns tango i andra länder, som Argentina. Men den lät inte alls som den tangon jag tyckte om. Argentinsk tango var stark, eldig och mäktig.
Finsk tango blödde.

Det är i alla fall så jag minns det.
Länge sedan nu.
Men jag blir fortfarande alldeles ifrån mig.

Och på tal om Vinterviken...

...så avslöjar En ljummen i gräset här lite om några av artisterna som dyker upp vid Pladder i sommar.

Det kommer att bli fint.

Kitty Drew och Mysteriet Med Båten

Båten på bilden ligger i Vinterviken i Stockholm.
Den har legat där, sommar som vinter, i åtminstone tre år.
Den har inget namn, inget nummer och inga särskilda kännetecken.
Det har aldrig synts till någon ombord - i dag stod vi och stirrade på den i tio minuter efter att vi inbillat oss att vi hört ett ljud.



Sannolikt ligger det lik eller knark eller pengar där, kvar efter ett dramatiskt svartsjukegräl mellan Veronica Lake och en rysk maffiaboss.

Du gamla du fria

Kuken!

I dina ögon

Jag var tolv år och älskade Ratata men hade inga pengar.
Mamma tyckte inte att jag borde hänga inne i stan, men jag ljög för henne och vi åkte in ändå, jag och min italienska kompis Michaela. Vi åkte till T-centralen, sneddade över ett skitigt Sergels Torg och gjorde entré på Kulturhusets bottenvåning.
Det fanns alltid en röd skinnsoffa ledig till oss, trots att det var fullt av äldre invandrade herrar som lyssnade på, ja, det visste vi inte. Vi var de enda i vår ålder och personalen som skötte skivspelarna började känna igen oss - jag skulle höra på Sent i September eller Jackie. Michaela skulle höra på Luis Miguel, en smörsångare som var stor i Italien.
Sedan tog vi plats, tog på oss hörlurarna och jag blundade och blundade och blundade och spelade upp inre filmer om hur killen jag var kär i skulle fråga på mig eller bjuda upp mig eller åtminstone säga hej till tonerna av "I dina ögon" och skivan sprakade och någon vände sida och tiden gick och jag kom försent till middagen och ljög om var jag varit.

Tack Beneath a Steel Sky för att du påminde mig.

Erotik

I dag har jag tittat på Alexander.
Den var jättejättejättelång och jättejättejättetråkig.
Den enda anledningen att titta på den var den fint homoerotiska stämningen som fick en att hela tiden hoppas på lite hångel mellan Colin Farrell och Jared Leto.

Det blev inget hångel.

Istället fick jag titta på när Sverige spöade Malta med sex noll samt föreställa mig hur Zlatan födde mina barn.

Och nu bär det ut på rockabillyklubb för att check out the ladies.
Funderar på att göra en quiff.

Gnäll

Mobilen är paj. Har inte råd att köpa en ny.
Jag har bytt till Firefox och det funkar som skit.
Två platser lediga i bilen till Hultsfred och jag måste hitta passagerare annars blir det för dyrt.
När ska jag kunna köpa biljett till Accelerator?
När ska folk komma ihåg att de i skolan fick lära sig att wife i plural blir wives?
När ska jag bli rik, snygg och lycklig?

Nu ska jag trösta mig med Laphroaig. ("Please drink our whisky in moderation.")
Sen ska vi gå på Pouzars säsongsavslutning på Mondo en liten stund.

Rökfrossa, Fopster och stock

I går rökte jag ett paket cigg på El Mundo.
Sen rökte jag ett paket till på Kvarnen.

På El Mundo sjöng en full yngling som trodde att han var Carl-Johan Vallgren - eller annan valfri urban manlig poet - en sång om cigaretten. Det lät illa, men vi applåderade artigt.
På Kvarnen sjöng ingen, men det var kö dit på en tisdag - man fick ju röka ända tills de stängde.

* * *

Marx.se:
- Bowanga Bowanga är verkligen larvigt. Byt namn. Jag tycker att du ska heta Fopster.

Så på allmän begäran har jag nu bytt namn.

* * *

Mer stock åt folket.